Dop i Bergamo alta!

Ringmuren samt den nedre delen av Bergamo

Mycket kan sägas om Bergamo och det kommer jag också att göra, men vid olika tillfällen. Detta var min sista anhalt innan hemfärd till Sverige. Här bodde jag i cirka åtta år och saker att se och uppleva är många. Det är ganska lustigt att när man bor i en stad så har man tendensen till att inte göra eller utforska saker på plats, gräset är ju alltid grönare på andra sidan. Så man kan ju se lite positivt i coronaviruset i och med att vi blir lite tvingade att se vad som finns runt hörnet och jag tror att vi alla har blivit positivt överraskade. Men har man möjligheten till att resa så är Bergamo väl värt ett besök! Staden som är en stor liten stad. Den är såpass stor att den har allt att erbjuda, men även såpass liten att det är promenadavstånd till mest centrala sevärdheterna. 

Lite historia…

Giuseppe Garibaldi

Bergamo är känd för sin insats i Garibaldis framfart med att befria och ena Italien till ett starkt och enat land. Cirka 900 män från hela Bergamo deltog i Garibaldis förehavande, vilket var många på den tiden. Garibaldi och hans män seglade ner till Marsala på den södra kusten av Sicilien. Det var nu som Garibaldi genomförde en av sitt livs djärvaste aktion, där det redan pågick uppror mot det styrande kungahuset i Neapel. Till dem anslöt sig Garibaldis soldater. Segern kom snabbt. Förbluffande nog lade de napolitanska trupperna, som var många gånger fler, snart ner sina vapen. Giuseppe Garibaldi med sina Bergamo-vänner hade befriat Sicilien!

Det var många som styrde eller ansågs sig rätten till att styra landet, allt ifrån Fransmännen som hade invaderat mycket och mångt till det styrande kungahuset i Neapel. Garibaldi var en frihetskämpe och nationell hjälte. Och efter att ha erövrat och enat Italien fick han möjligheten att sitta i det italienska parlamentet där en av hans hjärtefrågor var djurskydd. Där steg han genast i mina ögon, det måste ha varit ganska så okonventionellt att uttrycka sin medkänsla för djur på den tiden. Hurra, säger jag!

Il Papa buono…den gode Påven…

Bergamo har alltid varit en kyrkans stad och fram till mitten på 90-talet så fanns inga lokaler såsom pubar eller diskotek lokaliserade inne i stadens centrum. Det har ju nu successivt förändrats och även Bergamo har anpassat sig till 2000-talet. Men för mig som älskar att gå in och titta i kyrkor och kapell är detta verkligen en perfekt stad. Vissa kyrkor kan gå helt obemärkta förbi, som till synes är bara en trädörr men bakom kan det öppna upp sig ett ”chiostro”. Det vill säga en innergård med en fantastisk trädgård och tillsammans med ett kapell. Skenet bedrar helt klart! 

Giovanni XXIII födelsehem
Papa Giovanni XXIII

Den gode påven ”Papa buono” han kallas så för att han var en riktigt god människa och påve. Hans heliga namn var Johannes XXIII, men född Angelo Giuseppe Roncalli den 25 november 1881 i Sotto il Monte nära Bergamo. Innehade ämbetet som påve från och med 28 oktober 1958 till den 3 juni 1963. Fantastiskt älskad Påve och vill man, kan besöka hans födelsehem.

Vet inte riktigt om jag ska rekommendera det eller ej, jag och min syster gjorde nämligen det. Det var i en ganska speciell period av våra liv, som vi lever ganska parallellt med varandra. Kanske andra syskon känner igen sig att man liksom lever samma liv med olika personer förstås men att det händer samma saker, nåja. Vi gick dit och just den här dagen var det knappt någon där och vi blev snällt guidade runt av en nunna. Så när vi kom fram till sovrummet och bredvid hans säng fanns det en fotölj. Nunnan berättade att det ofta kom kvinnor dit för att bli välsignade för att bli med barn och att det visst hade kommit tillbaka många kvinnor med sina bebisar som bevis. Sagt och gjort, vi sätter oss i fåtöljen och gör våra önskningar, vi kände inget speciellt just då. Men bara några veckor efter vårt besök tog båda våra förhållanden slut. Så det kanske inte är läge att önska sig något om man åker dit! 

Basilikan Santa Maria Maggiore

Utsidan av Basilikan Santa Maria Maggiore
Basilikan Santa Maria Maggiore

Den absolut mest utsmyckade och kända kyrkan hittar vi på det antika torget i den gamla staden Basilikan Santa Maria Maggiore. Byggd under andra hälften av 1100-talet och som har behållt på utsidan de ursprungliga romanska arkitektoniska linjerna, medan interiören är inredd i barockstil (mellan 1600 och 1700). Så när det var dags för oss att döpa vår son, så ville jag absolut göra det i denna magnifika kyrka. Jag var inte så säker på om jag skulle få göra det, eftersom vi bodde lite utanför centrum vi den här tiden och hörde inte till just denna församling. Men jag kan vara ganska envis och fick till slut ett ja, jag trodde ju att dopet skulle ske inne i basilikan, men det visade sig att bredvid finns det ett dopkapell till katedralen Il Battistero.

Dop i domkyrkans dopkapell….Il Battistero!

Il Battistero Bergamo alta

Dopkapellet har en oktagonal form och är skapad enbart för dop. Den åttkantiga formen hänvisar till guds fullhet och det är här de trogna börjar sin vandring med sin ingivelse via dopet och för ett senare möta sin herre vid livets slut och fullborda cirkeln. Dopet var en helt magisk upplevelse, väldigt intimt med en lite historisk känsla över hela ceremonin. Det finns bänkar att sitta på men dopkaret är ganska högt så det var bara för att vila sig en stund. Simone som då var två och ett halvt år tyckte allt var ganska roligt och intressant, främst då vattenkaret med den fina vattenskopan i silver som hade formen av ett löv.

Eftersom jag är protestant så var jag tvungen att skriva på ett kontrakt om att jag skulle fostra Simone i den katolska tron. Detta var inget problem för mig då ej heller nu om jag skulle behöva skriva under igen. Vi har ju samma tro i grund och botten, den katolska sidan har bara ett gäng mer helgon och lite andra småregler.  

Nu bor vi i Sverige och han blir ju nu fostrad i den protestantiska seden, om man nu kan säga att någonting finns kvar av den. Vi anpassar oss lite till seden och landet som vi bor i. Min man har inga åsikter om detta och det känns ju skönt, ett problem mindre som jag brukar tänka. Själva ceremonin gick ganska snabbt och var klar på en halvtimme, sen var det lite underskrifter som skulle avverkas. Samma problem uppstod när min syster skulle skriva på, eftersom hon är protestan och gudmor till Simone. Men prästen hetsade inte upp sig för sådana bagateller utan bara viftade fram henne och sa, skriv här! Det var ju inte samma präst som hade gett mig klartecken till att få döpa min son i detta fina dopkapell, men slutet gott allting gott.

Middag på favorit restaurangen

Da Francos

Efter dopet hade vi bjudit alla våra vänner på middag hos ”Da Franco” vår favorit restaurang. Det var lite som att sluta en cirkel, då jag och Massimo såg varandra för första gången just här! Maten är magisk och restaurangen erbjuder allt från stenungsbakad pizza till grillad fisk, men även klassiker som polenta och salmí kan finnas på menyn. Någonting för varje smak kan man säga, men för mig blir det alltid min favorit rätt; Spaghetti allo scoglio, mums! 

Da Francos

Restaurangen är stor och även om uteplatsen verkar liten vid första anblicken, så kan jag meddela att väl inne i restaurangen så kan de öppna upp taket och vips så sitter man under bar himmel. Supertrevligt! Ägarna som heter Massimo och Massimo är perfekta värdar som aldrig missar en gäst! Ni hittar ”Da Franco” på huvudgatan i gamla stan och under sommarmånaderna är det bäst att boka bord.

Om ni känner för att promenera så finns det många in/utgångar från gamla stan till den nyare delen. Men om ni promenerar ner eller upp på Via Porta Dipinta, i början av backen nedåt eller åt andra hållet i slutet av uppförsbacken fins en kyrka som är helt olik alla andra katolska kyrkor som jag någonsin har sett Sant´Andrea di Bergamo. Utifrån är den ganska blygsam och ger inte mycket väsen av sig. Och detsamma måste jag säga om innandömet, kyrkans innantak är helt i grått, olika nyanser men det finns inte en färgklick och det är ovanligt!  Jag tycker att den helt unik och fantastiskt vacker, det är uppfriskande med någonting annorlunda och anspråkslöst. 

Men som sagt det finns massor av historia och intressanta saker att se i Bergamo, jag önskar er alla en trevlig vistelse!

Ni kanske även är intresserade av att läsa coronavirusets framfart i Bergamo, klicka här för att komma vidare.

Ciao Marie-louise

Kommentera

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: